Tag Archives självkännedom

Citerad i Ångestpodden

Hörde att jag blev citerad i Ångestpodden som har 100.000 lyssnare! Kul! Det är precis det här jag vill, att psykologin ska komma ut och göra nytta. Poddavsnittet handlar om självkritik och de citerar mig från inlägget ”Varför är det så svårt att vara snäll mot sig själv?”. Det är ett av mina mest lästa inlägg och har läsare varje dag genom att folk googlar på självkänsla, självkritik och om varför det är så svårt att vara så snäll mot sig själv.

”Faktum är att man i studier av hjärnan har sett att hjärnan reagerar på självkritik som om
vi blev kritiserade utifrån. Och det är något som hjärnan och därmed också kroppen uppfattar
som ett hot. Hela du sätts alltså i ett stresstillstånd av din egen självkritik. Forskning visar också att när vi har medkänsla med oss själva och låter den inre rösten vara snäll – så mår vi bättre.”

 

Jag hoppas verkligen att deras avsnitt och det här inlägget om varför det är så svårt att vara snäll mot sig själv ska hjälpa många att bli mer snälla mot sig själva. Du är värd att vara snäll emot! ♥

Poddavsnitett heter Självkritikerna och jag citeras 21:36.
Vill du läsa hela inlägget om självkritik hos mig hittar du det här: Varför är det så svårt att vara snäll mot sig själv?

 

 

Fredagslista: Tankar om tankar

VECKANS BÄSTA:

Att det börjar bli på riktigt! Sajten om barns sociala utveckling och föräldraskap! Ett utkast av loggan ligger uppe, jag har varit i kontakt med bokförlag och författare, jag har en publiceringsplan osv. Riktigt, riktigt roligt!

VECKANS TILLBAKABLICK:

Det har varit en blandad kompott den här veckan. Tagit hand om liten som varit förkyld, fått in mitt första gästbloggsinlägg till ett föräldranätverk där jag ska börja gästblogga (berättar mer om det senare), tagit fram en publiceringsplan till sajten och varit en sväng på SU för att arbeta med det material vi samlat in under hösten i forskningsprojektet. Och lite annat smått och gott. Bra vecka!

VECKANS UTMANING:

Häromdagen trodde jag att det skulle bli en riktig skitdag. Jag började bli på rätt kasst humör men tog mig ut i skogen med jycken och fick en massa sol och en timmes lugn för tankarna. Det gjorde att jag kunde tänka om mina tankar (metakognitioner) och tankarna ändrade karaktär. Depp och stress-tankar fick ge vika och istället tog mer positiva tankar plats.

VECKANS LÄRDOM:

Vad mycket det kan ge att ta sig tid för att få lite perspektiv. Att tänka om tankar, lyssna inåt, ifrågasätta sig själv och sina reaktioner ibland och att reflektera.

VECKANS FRAMÅTBLICK:

Jag ska jobba några timmar på lördag. Vilket bara känns roligt! David ska ge sig ut på äventyr med lillfia och träffa vänner så vi roar oss på varsina håll på olika sätt. För just nu känns jobbet extra roligt. Perfekt lördagsnöje faktiskt! Men det blir väl så när man jobbar med det man älskar. Det blir en sväng till kyrkan på söndag och förhoppningsvis parkhäng i Vasaparken efter.

VECKANS VISSTE-DU-ATT:

Kognition är en psykologisk samlingsterm för mentala processer, bland annat tankar. Tankar om tankar däremot kallas metakognition. Metakognition handlar om att vi är medvetna om hur vårt psyke fungerar, hur vi kan lösa problem och reflektera. Himla bra grej!

 

Hur har din vecka varit?

Nyårslöfte: Vad längtar du efter?

Nytt år och det har pratats årssummeringar och nyårslöften. Nyårslöften handlar ju om att att förändra något i livet till det bättre. Det är lätt hänt att det engagemang man känner i början av året försvinner med tiden och att löftet blir svårt att hålla. Det behöver visserligen inte betyda att löftet du gett dig själv inte är viktigt, men för att ta vara på den här tiden i början av det nya året, då vi i och med årsskiftet gör ett tydligt avstamp in i det nya året, vill jag uppmuntra dig att gå på djupet och fundera på vad du längtar efter att få uppleva år 2017.

Vad längtar du efter?

Kommer man i kontakt med sin längtan kan den berätta något viktigt. Ofta berättar ens längtan om något man behöver och som är viktigt att se till att man får. Att mål känns meningsfulla och viktiga är dessutom två komponenter som har stor betydelse för att målet ska kunna nås. Lyssna inåt på det du längtar efter och fundera på varför. 

Själv längtar jag efter att läsa mer. Och då menar jag inte plöja litteratur som jag gör i jobbet, utan att läsa utan att för den skull jobba. Och så längtar jag efter att träna mer och att ge kroppen vad den behöver. Bakom längtan att läsa och att träna finns behovet av avkoppling och återhämtning, något jag haft för lite av det här året. Ändå har jag det här året verkligen tagit tag i min egen utveckling från ett liv med för höga krav och ett för tajt schema och gjort stora kliv framåt mot ett liv där både arbete och vila får rum. Förr fyllde jag varenda liten lucka och var knappt medveten om vad jag egentligen behövde. Men jag inser, när jag lyssnar till min längtan, att jag behöver ta ytterligare steg det kommande året.

Vad längtar du efter? Och varför?

Utmaning: Sluta multi-taska i tanken

Sofia Sjöström aka PT-Fia hade en utmaning i sin blogg som jag hakade på – att under en veckas tid inte multi-taska utan istället göra en sak i taget. Och jag tänkte direkt att en utmaning både för mig och för många andra handlar om att vi multi-taskar i tanken. Att vi håller många bollar i luften, ständigt är uppkopplade, har plingande ljud från sms, mail och notiser från social media och att vår hjärna har svårt att få ro och möjlighet att fokusera.

Att vara tankspridd eller ofokuserad ibland behöver ju inte vara hela världen. Vi är olika. En del är mer tankspridda än andra. En del är impulsiva och flyttar fokus snabbt, andra fokuserar men glömmer kanske det som är runt omkring och som också förtjänar fokus. Det finns styrkor och svagheter med båda.

När vi däremot får svårt att ta kontroll över det och när tankspriddhet beror på stress och att vi ständigt är uppkopplade, då kan det vara läge att anta en sån här utmaning för att uppmärksamma problemet, vad som händer och när det händer. Och naturligtvis att börja göra något åt det, att öva, öva, öva på att ta tillbaka fokus och att hitta strategier för att behålla det.

fokuserad

Jag har ofta många tankar i huvudet. Jag är en grubblande person, funderar och skapar även om jag så sitter och väntar på bussen. Men ibland rör det sig för många tankar i mitt huvud och jag kan ha svårt att fokusera tanken och vara bara här och nu. Jag kan komma på mig själv, när jag exempelvis är med dottern, att jag flyger iväg i tanken, istället för att vara där helt och fullt med henne, i nuet i det hon gör. Eller att jag ska sätta mig ner och jobba och det är som om hela min to-do-list flyger runt i huvudet på mig med allt som ska göras, istället för att släppa det som ligger en bit framåt under dagen och fokusera på att ta en punkt i taget.

Så hur gick utmaningen, då?
Jag har sedan en tid tillbaka jobbat med mig själv och just det här. Men när jag antog Sofias utmaning har jag haft den i åtanke och påmint mig själv mer under veckan som gått. Jag har farit iväg en del i tanken men bara av att jag har blivit bättre på att uppmärksamma det har jag också blivit bättre på att ta tillbaka mig själv till det jag håller på med just i stunden. Och att våga släppa min to-do-list eftersom jag vet att jag alltid kan gå tillbaka och kika på den och jag skulle behöva.

 

Det här är vad jag brukar göra för att hitta fokus:

  1. Blunda, slappna av i kroppen och lägg märke till vilka tankar som rör sig inom dig. Det här kan låta fånigt men är ganska bra; Se det som att du kör på en väg och att du åker förbi vägskyltar. Vägskyltarna är de tankar du har. Stanna inte upp utan observera vilka de är men åk vidare.
  2. Skriv ner vilka tankar du observerat och gör en to-do-list för dagen och en för veckan, med allt från arbetsuppgifter till tid att bara få vara, ringa en vän eller annat du har behov av eller vill göra för att må bra.
  3. Prioritera.
  4. Se över vad som kan störa ditt fokus. Stängs exempelvis av notiser i mobilen.
  5. Fokusera. Far du iväg i tanken igen är det helt ok och helt normalt – flytta tillbaka fokus till det du vill fokusera på.

Någon annan som antagit Sofias utmaning? Hur har det gått för er?

Har jag helgat vilodagen?

Jag hänger ju på Content To Go’s Instagramkonto som ”Influencer of the week” och i förmiddags la jag ut den här bilden och en text om mina funderingar kring att helga vilodagen. Och när jag kom hem nu under söndagkvällen funderade jag på om jag själv hade helgat vilodagen eller om det bara blev hurtigt harmoniska ord till en Instagram-bild.

Men jo, faktiskt, jag har tycker jag har helgat vilodagen och låtit den vara en vilodag. Och hjälp vad jag behövde det! Jag har en historia av att inte vara världsbäst på det. Jag har snarare alltid haft en fullständigt fullspäckad kalender innan jag fick barn. Det är nästan fascinerande att titta tillbaka på. Och skrämmande. Jag fyllde varenda lucka som gick att finna.

Jag har tidigare skrivit om stress och vad det gör med hjärnan här i bloggen. Exempelvis att hjärnan kan uppfatta vanliga och vardagliga stressfaktorer som livshotande och att vi kan få ett svart-vitt tänk. Stress påverkar vår hjärna negativt och gör att vi inte kan använda vår fantastiska hjärna fullt ut. Att ha en vilodag regelbundet är väl investerad tid!

Och i mitt fall har jag särskilt tänkt på det när det kommer till mitt föräldraskap, att orka vara mamma. Det märks extra tydligt när David är bortrest mycket och det ställs andra krav på mig som förälder. Sånna enkla saker som att ha tålamod kvar när ett litet envist barn testar gränser och säger nej till saker (helt naturlig del i utvecklingen och helt i sin ordning) när man behöver passa en buss eller komma i tid till förskolan. Eller dessa evighetsläggningar då man själv är så trött så man inte vet var man ska ta vägen men fortfarande har saker kvar som måste hinna göras innan man själv planerar att däcka. Jag märker hur viktigt det är att jag har laddat upp ordentligt, att jag är utsövd, att jag inte jobbar exakt all tid jag har utöver den jag är med dottern. Helt enkelt att se till att ha en vilodag regelbundet och att låta vilan få en lika självklar plats i min kalender som arbete och annat som ska göras.

Och idag har varit en fantastisk dag! Efter att David kom hem i förmiddags packade vi ner fika, klädde oss varmt och gav oss iväg till Skansen. Har en massa fina bilder därifrån men de har jag faktiskt bestämt mig för att välja ut och redigera en annan dag, för nu ska jag ta och leva som jag lär och njuta sista stunden på den här dagen innan det är dags att sova.

Hoppas din dag också har varit bra!

 

Fredagslistan – Influencer of the week

VECKANS BÄSTA:

Att jag kliver på veckan som Influencer of the week hos Content To Go vilket innebär att jag ska ratta deras Instagramkonto en vecka! Följ mig gärna där!

TILLBAKABLICK:

Veckan inleddes med *trumvirvel* VABB! Sen har jag haft testvecka vilket inneburit att jag varit ute på en förskola och samlat in data till forskningsprojektet. Sådana testveckor brukar göra att jag får extra mycket fredags-feeling när fredagen kommer. Det är magiskt att inte behöva ha inrutade dagar. Har även denna vecka burit den fantastiskt charmiga t-shirten. Den är ju inte designad för att vinna pris på designtävling kanske utan syftar mer till att informera om vem jag är som springer runt på förskolorna. Sånt är viktigt att ha koll på!

dagens out fit, forsknings pågår

VECKANS UTMANING:

David är fortfarande på turné och därmed bortrest mycket. Och även om jag fyller mina dagar till bredden med grejer att göra så saknar vi honom här hemma förstås. Det värsta är egentligen dotterns längtan efter sin pappa. Tidigare år har vi i alla fall kunnat hälsat på vid rep men det gick tyvärr inte det här året.

VECKANS LÄRDOM:

Att ledighet är viktigare för mig än vad jag tidigare trott. Jag har sedan tonåren varit igång konstant med studier, jobb och förtroendeuppdrag. Kanske är det så att behoven förändrats sedan jag fick barn och att jag blivit bättre på att se vad jag egentligen behöver. Jag älskar ju mitt jobb och det mesta jag gör och kan komma in i ett riktigt skönt och avkopplande flow när jag jobbar, men att få stunder av vila upplever jag som viktigare nu än vad jag tyckte det var förr.

FRAMÅTBLICK:

Nu ser jag fram emot att få byta ut både kläder och miljö och njuta av att bara vara hemma.

VISSTE-DU-ATT:

Din hjärna  är en riktig ”meaning-making-machine”! Hjärnan försöker göra mening av allt vi är med om, allt vi ser, allt vi hör och fylla de tomrum vi upplever oss ha. Och de gånger vi inte har svaren eller förstår vad som händer skapar vi alltså ändå en mening och letar fram ett svar, oavsett om det är rätt eller fel. Och med tanke på att hjärnan också gärna undviker utmaningar kan det vara klokt att ha detta i åtanke när vi nästa gång står inför något vi inte förstår – och istället för att snabbt dra slutsatser, ta en stund och ställa fler frågor och förhoppningsvis komma närmare sanningen än vad vi hade gjort annars.

 

Nu ska jag njuta av helg! Vad ska du hitta på?

Har du mött ett socialt monster?

Har du någon gång mött en person som tar oerhört mycket plats och som liksom lyckas ta så mycket plats så det sker på andars bekostnad? Att de som är runt omkring inte får en syl i vädret? Stämningen kan bli ganska kass i en grupp där någon beter sig så och fortsätter det så kan de som är runt omkring till slut tröttna och det blir konflikter.

Det är lätt att bli irriterad och dra snabba slutsatser om varför en person är som den är eller gör som den gör. Men det är få människor som gör saker för att vara direkt elaka. Tyvärr saknas däremot förståelse för vilka konsekvenser beteenden kan få. Och eftersom människans psyke är komplext kan det vara så att du som drabbas av ett sånt här socialt monster aldrig får veta vad som är orsaken bakom hens beteende men det finns en del att säga om hur du kan bemöta det.

Clara Löfvenhamn gjorde en intervju med mig om det här för ett tag sedan och nu har artikeln publicerats. Där ger jag några råd med Do’s and Dont’s och berättar mer om ämnet. Dyk gärna in och läs Så hanterar du Sociala monster

Har du mött någon som tar upp så mycket plats att det går ut över andra? Vad tänker du om hur man ska bemöta det?

Att känna sig som en bluff

Jag läste inlägget När alla tror man är duktig men man är fejk hos Emma Hällbacka där hon beskriver hur hon inuti känner sig fejk, som en bluff. Det väckte mitt intresse och jag frågade Emma om jag fick berätta om det här.

Emma skriver om träning och hälsa i sin blogg men beskriver också hur hon har svårt att vara konsekvent själv, att det faktiskt inte alltid är enkelt att hålla sig strikt till en viss kost och att det faktiskt kan vara svårt att leva hälsosamt. Extra svårt kan det bli när man i en offentlig blogg vill inspirera andra och då förväntas leva så själv.

Men alla är vi ju tack och lov mänskliga, vilket innebär att vi inte alltid håller oss till det sätt vi tänkt leva på, eller att vi beter oss precis så vi önskar att vi alltid gjorde. Och som Emma berättar i sin blogg är det ganska vanligt att ibland känna sig som en bluff, särskilt bland högpresterande kvinnor. Det innebär att man inte ger sig själv så mycket cred för framgångar som man egentligen förtjänar och att man har så höga krav på sig själv så man snarare känner sig som en bluff, trots att man gör bra ifrån sig.

Emma Hällbacka skriver om bluffsyndromet

Jag tycker inlägget Emma skriver är modigt och fint, hon bjuder in oss läsare till hennes inre, både starka och sköra, tankar. Emma beskriver och ger en inblick i vad ”Bluffsyndromet” eller ”Impostor Syndrome”, som det kallas i psykologin, handlar om, både i teorin och i en människas vardag.

Jag tycker Emma är en otroligt inspirerande människa och ännu mer inspirerande och intressant blir det att följa en blogg och låta sig inspireras när man ser att människan bakom bloggen är äkta, sann och lika mänsklig (alltså inte felfri) som en själv. Tack Emma för att jag fick dela ditt inlägg här!

100 inlägg!

När jag gick in på bloggen igår upptäckte jag att jag hade publicerat 100 inlägg! Kul!

Gick raka vägen tillbaka till uppstarten för att se vad jag skrev i början. Och i mina första inlägg lät jag er dyka rakt in i mina funderingar kring modet att våga synas, vilken bild av mig själv jag ville förmedla här, hur man skapar ett personligt varumärke och är både sin person och sitt företag. Jag ställde mig frågan ”Så hur i hela friden ska jag presentera mig nu?”. Dessutom skrev jag upp några ord som jag ville skulle påverka mitt bloggande; Naket. Ärligt. Med värme.

mina första blogginlägg

Sedan starten har jag svarat på läsarfrågor, bland annat om varför det är så svårt att vara snäll mot sig själv, jag har fått jobb både på universitetet och uppdrag i företaget (yeeey). Det har blivit en del socialpsykologi, jag har gästbloggat på Psykologifabriken och blivit intervjuad flera gånger av olika personer. Sajten om barns utveckling och föräldraskap är inte släppt än och jag fick faktiskt skjuta på det eftersom jag fick in uppdrag redan innan den släpptes. Tanken var ju (trodde jag) att jag först behövde lansera sajten för att få in uppdrag, men icke, det gick lite för bra (yeeey igen!). Men snart så!

practice the pause

Och jag började förstås fundera. Hur har det gått, då, den här tiden med de 100 inläggen?
Jo, jag har varit ärlig och lite naket har det också varit. Inte fysiskt då, men själsligt. Ärligt och naket har jag delat med mig av en del tankar jag bär på, bland annat om mina prestationskrav och om jag lever det liv jag vill leva. Och mer ska det bli.

balansen mellan arbete och privatliv

Med värme, då? Jo, jag skriver alltid med värme, det är min avsikt i alla fall. Jag hoppas att du som läser den här bloggen ska få med dig något. Något som gör att du lär dig lite mer om dig själv och att du får med dig en bra känsla. Jag övar på att kunna förmedla sånt.

Jag är otroligt sugen på att blogga mer! Just nu funderar jag på hur ofta jag ska publicera inlägg, hur mycket av mig själv och min vardag och mitt föräldraskap jag ska visa. Hur stor portion jag och hur stor portion företag och psykologi det ska vara.

På konsert med Daniel Adams-Ray

Dessutom skulle jag vilja lära känna er mer. Läsarantalet ökar hela tiden och det är jätteroligt. Men jag skulle så gärna vilja se mer av vilka som dyker in här, både ni som är återkommande, för ni är faktiskt rätt många nu. Men också du som är ny, du som dyker in då och då. Jag ser i statistiken att det alltid är flera som googlar sig till min sida, varje dag. Jag mötte en tjej för någon vecka sen som berättade att hon hade hittat min blogg när hon googlade efter något inom psykologiämnet till ett skolarbete. Kul! Precis så vill jag att det ska vara. Jag vill att bloggen både ska vara ett sätt för mig att lära känna er och för er att lära känna mig men också en matnyttig blogg där det går att lära sig saker om sig själv och om andra och att det finns psykologi som går att använda.

Ja..och det var det för den här gången, mitt 101:e inlägg. Naket. Ärligt. Med värme.