Tag Archives kommunikation

100 inlägg!

När jag gick in på bloggen igår upptäckte jag att jag hade publicerat 100 inlägg! Kul!

Gick raka vägen tillbaka till uppstarten för att se vad jag skrev i början. Och i mina första inlägg lät jag er dyka rakt in i mina funderingar kring modet att våga synas, vilken bild av mig själv jag ville förmedla här, hur man skapar ett personligt varumärke och är både sin person och sitt företag. Jag ställde mig frågan ”Så hur i hela friden ska jag presentera mig nu?”. Dessutom skrev jag upp några ord som jag ville skulle påverka mitt bloggande; Naket. Ärligt. Med värme.

mina första blogginlägg

Sedan starten har jag svarat på läsarfrågor, bland annat om varför det är så svårt att vara snäll mot sig själv, jag har fått jobb både på universitetet och uppdrag i företaget (yeeey). Det har blivit en del socialpsykologi, jag har gästbloggat på Psykologifabriken och blivit intervjuad flera gånger av olika personer. Sajten om barns utveckling och föräldraskap är inte släppt än och jag fick faktiskt skjuta på det eftersom jag fick in uppdrag redan innan den släpptes. Tanken var ju (trodde jag) att jag först behövde lansera sajten för att få in uppdrag, men icke, det gick lite för bra (yeeey igen!). Men snart så!

practice the pause

Och jag började förstås fundera. Hur har det gått, då, den här tiden med de 100 inläggen?
Jo, jag har varit ärlig och lite naket har det också varit. Inte fysiskt då, men själsligt. Ärligt och naket har jag delat med mig av en del tankar jag bär på, bland annat om mina prestationskrav och om jag lever det liv jag vill leva. Och mer ska det bli.

balansen mellan arbete och privatliv

Med värme, då? Jo, jag skriver alltid med värme, det är min avsikt i alla fall. Jag hoppas att du som läser den här bloggen ska få med dig något. Något som gör att du lär dig lite mer om dig själv och att du får med dig en bra känsla. Jag övar på att kunna förmedla sånt.

Jag är otroligt sugen på att blogga mer! Just nu funderar jag på hur ofta jag ska publicera inlägg, hur mycket av mig själv och min vardag och mitt föräldraskap jag ska visa. Hur stor portion jag och hur stor portion företag och psykologi det ska vara.

På konsert med Daniel Adams-Ray

Dessutom skulle jag vilja lära känna er mer. Läsarantalet ökar hela tiden och det är jätteroligt. Men jag skulle så gärna vilja se mer av vilka som dyker in här, både ni som är återkommande, för ni är faktiskt rätt många nu. Men också du som är ny, du som dyker in då och då. Jag ser i statistiken att det alltid är flera som googlar sig till min sida, varje dag. Jag mötte en tjej för någon vecka sen som berättade att hon hade hittat min blogg när hon googlade efter något inom psykologiämnet till ett skolarbete. Kul! Precis så vill jag att det ska vara. Jag vill att bloggen både ska vara ett sätt för mig att lära känna er och för er att lära känna mig men också en matnyttig blogg där det går att lära sig saker om sig själv och om andra och att det finns psykologi som går att använda.

Ja..och det var det för den här gången, mitt 101:e inlägg. Naket. Ärligt. Med värme.

Äntligen fick jag se Daniel Adams-Ray

Fick barnvakt och kunde åka in till Gröna Lund i torsdags för att gå på Daniel Adams-Ray´s sista gig för sommarturnén (som min man åkt med som ljudtekniker den här sommaren). Har förstås fått höra mycket bra om den här produktionen från David och velat se vad dom hållit på med hela sommaren, men det har inte gått att ta med vår lilla skrutta på sånt (än). Men hur som, äntligen fick jag möjlighet att gå! Och hjälp, vilken fruktansvärt bra konsert!

ljudtekniker

konsert

konsert

David Gunnardo ljudtekniker

musik

Så himla speciellt med en person som både levererar show OCH berättelse på berättelse på berättelse. Som berör. Varenda en. Gick därifrån superinspirerad och så sjukt full av tankar och känslor. Blir alltid lite tagen av att ta del av bra konst. Och Daniel är verkligen konstnär.

Låt efter låt berör mig på olika sätt och för mig som har nån slags inneboende, känslig, konstnärssjäl blir det rätt maffigt att beröras på så många olika sätt efter varandra. Det väcktes minnen, jag fick inspiration, jag fokuserade på vad han ville berätta, det var maffigt ljus, alla på scen underhöll, publiken skrek. Helt enkelt väldigt, väldigt bra!

Och inte nog med det, slumklämmen blir att Oskar Linnros kliver på scen och tillsammans släpper dom en ny låt, mitt under gig! Låten heter ”Sitter på en dröm” och har du inte lyssnat, gör det.

sitter på en dröm

konst

Läskiga bibliotekarier finns på riktigt

Läskiga bibliotekarier finns på riktigt!

Måste ärligt säga att jag inte trodde dom fanns. Dom där som ilsket väser ”Sccchhhhhh!!!” och viskar sådär obegripligt väsande tyst där det mesta av det man hör består av ljudet av luft som lämnar deras lungor.

Gick fram till en bibliotikarie idag för att, i all respekt, tyst fråga efter en bok (eftersom jag fortfarande efter många års rännande på bibliotek inte begriper mig på deras logiska system med bokstäver som ska beskriva var i detta stora bibliotek man kan hitta en bok). Tyckte jag var så tyst så tyst och så vänlig och mjuk men chockades av hur hon väser ”Sccchhhhhh!!!” åt mig för att sen svara tystare än en människa med normala stämband kan lyckas med. Blev faktiskt lite ställd men tackade vänligt och gick därifrån. (Önskar att jag haft min selfie-pinne uppe så jag hade kunnat fånga ögonblicket.)

Sen har jag suttit och läst och skrivit, läst och skrivit och tänkt lite grann tills hjärnan tycks ha smällt bort. Är sjukt mör. Det var även grabben bredvid som däckade före mig (men honom fotade jag inte av integritetsskäl, men det såg rätt roligt ut där han hängde över bordet).

Nu ska jag i alla fall ge mig hem. Ska ta en kaffe, krama dottern och sen ska jag sticka iväg på VIP-kväll i Ellos nya inredningsbutik i Mall of Scandinavia med Vanja Wikström. Så nu ska jag växla om från forskningsartiklar och böcker till att få gå runt bland fina saker och få inredningsinspiration. Tumme upp för det!

bibliotekarie

Hur fotograferandet kan påverka dina upplevelser

Här sitter jag och övar på hela tre saker! Nämligen

1. Att ta selfies med min alldeles nya selfie-pinne (känner mig så himla töntig med min pinne)
2. Förstå mig på appar som lägger på filter på bilderna (jisses vad mycket man kan göra!)
3. Göra fotokollage

Att få till snygga bilder tycker jag är en av de större utmaningarna med att blogga faktiskt. Men blogginlägg blir mycket trevligare med bilder och är en central del i både bloggar och andra sociala medier idag. Vi kommunicerar helt enkelt väldigt mycket i bilder. Och i och med att varenda mobil har en bra kamera nu för tiden så fotas det ju som aldrig förr! Särskilt nu i semestertider fotar vi och delar med oss av det vi gör i sociala medier.

Visste du att genom att fota kan du öka den positiva upplevelsen av saker du är med om?
Det såg man i en studie gjord på 2000 deltagare där hälften blev ombedda att fota sina upplevelser och hälften inte. Genom att fota vardagliga upplevelser kan vi bli mer engagerade och fokuserade i det vi är med om. Och eftersom vi oftast delar med oss av positiva upplevelser kan fotandet få oss mer uppmärksamma på positiva saker i vardagen. Bra, va?

Det finns dock ett litet men.. Och i de fall vi engagerar oss lite väl mycket för att få till en bra bild, som genom att använda mer avancerad kamerateknik, så tycks det förhindra den ökade positiva upplevelsen av att fota. Kanske för att vi fokuserar mer på hur själva bilden ska bli snygg istället för att fokusera på det vi faktiskt upplever.

Mm.. det tåls att tänka på när kameran åker fram. Det viktigaste är att njuta av det som händer här och nu.
Så nu åker selfie-pinnen ner för den här dagen. Ta hand om dig <3

 

selfie

 

 

Telefonintervju

Hej hej!

Suttit i telefonintervju under förmiddagen. Vi snackade om kommunikation och ledarskap och det finns så himla mycket att prata om!

Det är så lätt att ta för givet att kommunikation mellan människor ska funka, att vi ska förstå varandra och att alla borde ha ”vanligt sunt förnuft” när det kommer till kommunikation. Ändå visar det ju sig ofta att det inte alls är så lätt att kommunicera.

Vem har inte upplevt hur det är att vara missförstådd? Och vem har inte någon gång känt att det verkligen, verkligen inte går att förstå hur vissa funkar och hur de tänker?

 

telefonintervju onsdag 1 telefonintervju onsdag 3
Hjärnan vill snabbt skapa sig en förståelse för vad som händer omkring dig – och det går blixtsnabbt. När någon talar så tolkar vi det som sägs utifrån vårt eget perspektiv och utan att vi tänker på det har vår hjärna hunnit fylla i luckor där vi egentligen borde stannat upp och ställt frågor för att förstå bättre. Samma sak gäller ju förstås de du vill berätta något för. De tolkar dig och det du säger utifrån deras perspektiv. Så att göra sig förstådd är inte heller alltid så lätt.

Well.. Kommunikation är ett spännande område och i ledarskapssammanhang är det verkligen viktigt att vara medveten om hur vi människor fungerar och hur det påverkar vår kommunikation. Var lite nervös innan intervjun kan jag erkänna men det gick fint! Länkar till artikeln sen när den blivit publicerad.

Ha en fin dag!

telefonintervju tumme upp

Hur får man människor att känna sig välkomna?

När jag ställde frågan ”Vad vill du veta” var Clara Toll en av dom som hörde av sig med en fråga. Hon är personlig tränare, tränare för Nerike Knockouts och projektledare för Fotboll för alla tjejer”. Hon ställde frågan:

”Jag vill veta hur en kan arbeta för att få alla människor att känna sig välkomna, ex på en idrottsplan, men också i ett kompisgäng eller på ett möte. Vi är ju olika personlighetstyper, som definieras på massor med olika sätt. Kanske ett invecklat inlägg på om hur varje personlighet fungerar?  Sånt är intressant (och väldigt viktigt för mig).”

I Claras fall, som är ledare både för individer men också för olika grupper är det, som hon säger, viktigt att få människor att känna sig välkomna och att kunna inleda möten och relationer på ett positivt sätt. Men det här är förstås en fråga som är relevant för alla.

 

Oavsett vad vi gör och var vi är så kommer det tillfällen då vi vill välkomna någon, kanske på en arbetsplats eller i vårt hem. Minns du något tillfälle när du kände dig välkommen – visst kändes det bra? Minns du något tillfälle när du inte kände dig välkommen? Sånt brukar inte kännas lika bra.
Så, vad kan vi göra för att alla ska känna sig välkomna och hur kan man ta hjälp av psykologin? Först pratar vi lite om personlighetspsykologin, sedan om vad man rent partiskt kan göra och till sist avslutar vi med 5 råd.

 

Personlighetstester och att placera människor i fack

Ni har säkert stött på personlighetstester i tidningar där man placerar in både sig själv och andra i fack. Enligt mig är det ett alldeles för enkelt sätt att se på människan – både hur vi ser på oss själva och hur det kan påverka vårt sätt att bemöta andra. Och det finns faktiskt ingen övergripande teori om personligheter som forskarna är eniga om, alltså inga fack där en människa ryms och fullt ut kan förstås – och det tror jag aldrig att vi kommer att få heller.

När man står inför en grupp människor och vill få dem att känna sig välkomna är det viktigt att tänka på att människor tolkar och upplever saker olika. En i gruppen kan uppleva situationen på ett sätt, medan en annan upplever den på ett annat sätt.

En människas personlighet är unik och det är snarare så att det inom en och samma individ finns flera olika personlighetsdrag. En del personlighetsdrag är mer utmärkande än andra och en del drag kan vara mer tydliga i vissa sammanhang än andra. Till exempel kan man vara social ibland och mer inåtvänd ibland.

När man studerar människan för att förklara och beskriva det som är personligt i en människas sätt att vara och tänka, studeras mönster av tankar, känslor och beteenden. Exakt hur vi tolkar, uppfattar och beter oss i ett givet sammanhang går alltså inte på förhand att veta. Det här innebär ju att vi inte kan förlita oss allt för mycket på personlighetstester eller generaliseringar när vi möter och ska välkomna någon. Så hur kan vi rent praktiskt få människor att känna sig välkomna?


Kommunicera utan krusiduller

Oavsett om det är på en idrottsplan, ett möte eller ett kompisgäng, om det är privat eller professionellt, kan det vara svårt att säkerställa att vi lyckas få alla att känna sig välkomna eftersom upplevelsen skiljer sig åt mellan personerna i gruppen. Då är det viktigt att sänka kraven på sig själv och istället göra sitt bästa.

Det du däremot kan ha kontroll över är att kommunicera din intention att få varje person att känna sig välkommen. Det kan du göra genom att säga som det är, att man är glad att de kommit och att man vill att de ska känna sig välkomna. Ärligt och rakt och utan krusiduller.

Sen har vi det här med kroppsspråk. Förutom de ord du talar skickar din kropp ut tusentals signaler som åhörarens hjärna läser av. Alla kan ha en dålig dag, ont i huvudet, spänningar i kroppen men att säga en sak med orden och en annan med din kropp kan skapa osäkerhet hos de du ska kommunicera med.

Tänk därför på ditt kroppsspråk. Skulle du ha väldans ont i huvudet och veta med dig att det syns på dig hur du mår och om det är svårt att dölja kan du säga det med: ”Hej, jag kanske ser trött ut eftersom jag har ont i huvudet men ni ska veta att jag är väldigt glad att ni kommit och jag hoppas att ni känner er varmt välkomna”. Även detta är ärligt, rakt och utan krusiduller.


Missförstånd och feedback

Är allt förberett för den du ska välkomna? Relativt enkla saker som att det är rent och fräscht, att saker är på sin plats eller att få fram all viktig information – att det helt enkelt märks att du ansträngt dig lite för någon annans skull – kan göra att människor känner sig välkomna. Det finns förstås en mängd olika saker man kan göra beroende på vem det är man ska välkomna och i vilken kontext men vi kan titta närmare på exemplet att få fram all viktig information. Det är nämligen så att man genom att få fram all viktig information inte bara kan få någon att känna sig välkomnad utan också kan undvika onödiga missförstånd.

Och det här känner nog de flesta igen. Någon gång har man undrat vart man ska, hur man ska ta sig dit, vilken tid, vem ska man söka upp och så vidare. Det kan mycket väl vara så att du ansträngt dig för att ge all viktig information men att det uppkommer frågor ändå. Om så är fallet är det bra att komma ihåg det här att våra tolkningar och upplevelser skiljer sig åt. Någon läser alla skyltar och informationsblad hen kommer över, medan en annan lätt missar dessa. En del saker tar vi för givet att människor förstår trots att det inte alls är så självklart.

Om det blir missförstånd – ha ett öppet förhållningssätt, möt personen och eventuell kritik och var öppen för feedback. Ett tips är att redan i början stämma av om det är någon som har några frågor eller funderingar. På så sätt kan du minska känslor av osäkerhet och därmed öka chansen att människor känner sig välkomna.

5 råd
  • Tänk på ett tillfälle då du kände dig riktigt välkommen. Vad fick dig att känna dig så?
  • Ha inte för höga krav på dig själv. Gör ditt bästa och kommunicera dina goda intentioner. Ärligt, rakt och utan krusiduller.
  • Människan är unik och komplex. Var öppen och nyfiken i ditt förhållningssätt så att du kan vara flexibel beroende på vem du möter och hur hen upplever situationen.
  • Tänk på ditt kroppsspråk. Vad vill du skicka för signaler? Att signalera att du ger dem uppmärksamhet och att le för att signalerar vänlighet kan du komma långt på.
  • Var öppen för feedback – kanske lär du dig något nytt både om dig själv och om andra.

 

Lästips:

Konsten att lyssna

Kommunikation utan ord

Varför läser vi bloggar egentligen?

Igår kastade jag ut frågan ”Varför läser ni bloggar?” i en facebookgrupp för andra bloggare. Jag är nyfiken och har helt enkelt gått och funderat på det de senaste dagarna. Vad är man ute efter när man går in på en blogg egentligen? Vad är jag själv ute efter när jag går in på andras bloggar?

När jag startade den här bloggen bestämde jag mig för att inte planera sönder den. Jag ville att den skulle vara personlig, naken, ärlig och skrivas med värme.

Jag planerar ju förstås och tänker på min röda tråd. Men jag kastar mig också ut för att testa mig fram. Hur är det att vara personlig; att blogga om sig själv och sin vardag? Hur är det att blogga som företag och få ut psykologin i det här formatet? Hur får man till balansen när man bygger det där personliga varumärket?

Bloggen är ju en typ av kommunikation – och kommunikation som socialt beteende intresserar mig. Kommunikation handlar om minst två parter och i bloggens fall är det ju bloggaren som vill berätta något samtidigt som hänsyn tas till en potentiell läsare. Vem ska läsa bloggen? Vem har jag framför mig när jag skriver? Vad vill hen läsa, titta på, veta?

Bloggare redigerar bilder, ändrar ljus, kontrast, mättnad. Vissa lägger rätt mycket tid på att få till snygga bilder. Kanske gör dem det för sin egen skull, för att de är kreativa och tycker om att skapa. Men det finns också en läsare. Och en bloggare vill att bilderna ska vara fina att titta på för den som går in på bloggen. Man vill skapa en plats där andra trivs.

På bussen, tunnelbanan, i väntan på något – så åker telefonerna upp. På jobbet efter lunchen, när energin börjar sina, smyger många sig in på Facebook, Instagram, bloggar. Hemma åker kanske datorn fram när vi slår oss ner efter en arbetsdag.

Och jag undrar; Vad är vi ute efter egentligen? Vad tror du?

Psykologin om att presentera sig för andra

Ja, då var bloggen igång. Och som för alla andra, oavsett om man bloggar eller inte, har jag ställt mig frågan om vilken bild av mig själv jag vill förmedla. Det är nämligen något vi alla gör, varje dag. Vi försöker kontrollera intrycken andra ska få av oss och i psykologin finns en teori om det som heter ”self-presentation theory ”.  Så hur i hela friden ska jag presentera mig nu? Jag har vänt och vridit på argument, vänt och vridit på fokus i bloggen, vänt och vridit på bloggens utseende. Hur gör man för att bygga ett varumärke och ändå vara personlig?

Jag skrev upp några ord som skulle påverka mitt bloggande: Naket. Ärligt. Med värme.

Och ska jag va ärlig, vilket jag ju ska vara i bloggen, så är det inte helt lätt att tänka ut hur man bäst presenterar sig för att bygga ett personligt varumärke, att vara både företag och sin person, hur man ska försöka få andra att tycka att man är så pass bra att de vill ha en utan att samtidigt sälja sin själ i ett försök att verka perfekt.

Så vad är det då som gör att jag i denna stund känner mig fundersam på hur jag ska presentera mig?
Jo, för att min motivation till att kontrollera intrycken ni ska få av mig har varit ganska hög. I den där teorin ”self-presentation theory” finns något som kallas ”self-presentation motivation” som handlar om att motivationen att kontrollera intrycken andra får av oss beror lite på hur viktigt det känns att andra ska få en viss bild av oss, hur viktigt det upplevs att vi har den kontrollen. Ni kanske har varit på en arbetsintervju någon gång och hoppats att den som ska anställa tycker du är en alldeles fantastisk människa och helt perfekt för jobbet? Eller den där dejten där du kanske undvek att berätta om dina brister för att säkerställa att personen du dejtade skulle vilja lära känna dig mer? I mitt fall vill jag ju göra en läsvärd blogg. En snygg blogg. En blogg som gör att människor blir nyfikna på att lära sig mer om sig själva och gärna vända sig till mig och min verksamhet för att få tag i verktygen man kan få från psykologin.

Då måste jag kunna fota schyssta bilder. Skriva schyssta texter. Och så måste jag ju se bra ut, tror jag? Kan jag verkligen ta en selfie nu när huden är glansig och skjortan ostrykt? Det står en tom kaffekopp här på skrivbordet, pennor och papper, böcker i högar. Kan jag verkligen fota det? Vilket filter i mobilen använder man för att få det här att se snyggt ut? Kanske ska det bli en sån där hashtag #nofilter? Sen måste jag ju ha något att skriva. Ja.. Idag har jag läst och skrivit, det är det jag gör mest om dagarna. Har sett ut en cykelhjälm till dottern som ska få sin första cykel. Pärlat pärlplatta med henne. Lagat middag. Snart ska jag ut på kvällspromenad med hunden. Nu vet ni det.

Vilken tur att jag jobbar med just psykologin om kommunikation och påverkan och hur våra tankar, känslor och handlingar påverkas av andras närvaro. För jag kommer att påverkas av er närvaro och om en önskan om att få ha er närvaro här, som läsare av bloggen och användare av de artiklar jag lägger upp på hemsidan. Jag har ju en förhoppning om att kunna bidra till att ni också blir bättre på att förstå er själva, hur ni påverkas och hur ni påverkar andra.

Så jag tänker att vi börjar här, mitt i funderingarna. För det här är ju jag och det här är det jag brinner för. Det får bli en sån där hashtag #nofilter och orden: Naket. Ärligt. Med värme.

/Paulina

Utan ord

Tänk dig ett liv där du inte förstår ordlös kommunikation. Att inte förstå vad blickar, tonfall och kroppsspråk betyder.

Redan innan en person öppnar munnen har din hjärna börjat läsa både person och situation. Är personen du möter trygg och avslappnad eller rädd och orolig? Vill personen dig väl eller verken den hotfull? Är personen ledsen och behöver din hjälp?
Att läsa av, förstå och svara på ordlös kommunikation utgör en stor del av vårt dagliga liv och det påverkar oss både privat och i jobbet. Det ger oss ledtrådar och information för att vi ska förstå vem det är vi möter och vilka tankar och känslor som rör sig där. Hjärnans förmåga att läsa av andra guidar oss till att fatta bra beslut om hur vi ska agera och vad vi själva ska förmedla.

Men ett vanligt problem i kommunikation är missförstånd och sådant som i efterhand kan visa sig vara onödiga konflikter, eftersom tolkningarna inte alltid stämmer med verkligheten. Att någon suckar djupt och sneglar på klockan när du håller i ett möte skulle kunna tolkas som att du är tråkig och ointressant men skulle lika gärna kunna betyda att personen drar sig för att mötet ska ta slut eftersom det innebär ett jobbigt samtal hos chefen.

Förmågan till att läsa av ordlös kommunikation finns hos oss redan när vi föds men går att utveckla och stärka under livets gång. Till stor del handlar det om att ge sig själv tid att reflektera över det vi ser och hör och att ha ett öppet och nyfiket sinne till den vi möter.

  • Utöver att lyssna på orden, uppmärksamma de andra signalerna människor i din omgivning skickar
  • Reflektera över de tolkningar du gör av den ordlösa kommunikationen
  • Ställ dig frågan om det kan finnas alternativa förklaringar utöver din tolkning
  • Ställ nyfikna frågor som ”Hur menar du med.?”, ”Stämmer det att..?”, ”Har jag förstått dig rätt..?”

Vad är social kompetens?

Avsaknaden av social kompetens kan vi nog alla känna igen och vi vet hur ansträngande det kan vara med någon som verkar sakna den förmågan; Den där på minglet som pratade hål i huvudet på dig medan du skruvande försökte ta dig därifrån eller chefen som aldrig lyssnat in dina behov och som påverkat hela arbetsklimatet negativt. Vi som har eller har haft små barn kan också känna igen den naturligt bristande förmågan hos ett barn som kan resultera i ett mindre krig i sandlådan om vem som ska ha spaden. Att vara socialt kompetent vill nog alla vara men vad är egentligen social kompetens?

Det finns ingen exakt definition av vad det innebär att vara socialt kompetent. Man kan säga att det är ett samlingsnamn för många olika egenskaper och förmågor som är viktiga för att fungera i ett socialt sammanhang. Det innebär bland annat att kunna visa hänsyn till andra människors känslor, att ha förmågan att ta andras perspektiv, att kunna ta initiativ till att knyta nya kontakter och att förstå vikten av turtagning. Att vara socialt kompetent handlar också om en själv; att kunna ta andras perspektiv och visa hänsyn till andra utan att inkräkta på sitt eget jag eller sälja sin själ för att anpassa sig till andra, att kunna göra sig förstådd och kommunicera sin egen vilja och behov.

Social kompetens börjar utvecklas redan när vi är spädbarn. I kommunikationen med föräldern övar barnet bland annat på att läsa ansiktsuttryck, uttrycka sina känslor, göra sig förstådd och kommunicera sin vilja. Det utvecklas vidare i turtagningen med kompisen i sandlådan om vem som ska ha spaden och kunskaperna från sandlådan bär vi med oss och utvecklar vidare i vuxen ålder, när kommunikation mellan två vuxna med olika viljor ska ske.

Alla vill må bra i sociala sammanhang och känna sig trygga i sig själv och fungera i grupp. Den utvecklingen pågår hela livet, vi är inte färdiga för att vi blivit vuxna. När vi hamnar i nya situationer med nya människor kan vi upptäcka att vi inte är färdiglärda. Genom att iaktta hur andra beter sig och genom att reflektera över det egna beteendet kan vi fortsätta utveckla vår sociala kompetens.

  • Ta en stund till att iaktta ett socialt sammanhang och reflektera över vad du ser – vad händer i det sociala samspelet?
  • Fundera över vilka styrkor du besitter och hur du kan använda dessa i sociala sammanhang
  • Fundera över om och i så fall i vilka sammanhang du känner dig otrygg eller osäker och om du skulle vilja utveckla dina sociala förmågor