Hur är det att bli förälder, egentligen?

Hur är det att bli förälder, egentligen?

När jag väntade min dotter och under de åren som har gått har jag lärt mig många saker. Men en av de sakerna har varit särskilt viktiga. Nämligen att jag är unik, inte exakt lik någon annan förälder. Mitt barn är unik och inte exakt lik någon annan. Vår relation är unik och inte heller den lik någon annans. Make sense, eller hur?!

Men. När man får barn får man också en hel del information, tips, råd om vad det innebär att bli förälder. Man får också höra om hur andra har gjort, vad som funkat för dom, hur det var osv. Till sist måste allt det där landa i en själv och i ens egen situation.

hur är det att bli förälder

Känna in sitt barn, känna in sig själv

Jag upplevde många gånger att jag hade svårt att ta till mig allt, för sättet andra levde på stämde inte överens med vad vi behövde eller hur vi fungerade. Tips, råd och information kan vara guld värt att få! Man behöver verkligen det från start och genom hela föräldraskapet (som ju pågår hela livet). Men det måste få landa i en själv. Man måste få testa sig fram, känna efter, känna in sitt barn, känna in sig själv.

När jag fick barn saknade jag att någon sa det till mig. Att allt skulle få landa i mig och att jag inte nödvändigtvis skulle känna igen mig i hur de andra i föräldragruppen eller hur vänner med barn hade det. Hur deras barn sov, hur de åt, vad de behövde, hur andra mammor kände och reagerade på allt.

Därför blev det en artikel om det här på Ditt barn & Du: Att bli förälder – ingen kan veta hur det kommer att bli

 

Vad tänker du om det här?
Jag är nyfiken på att höra hur ni ser på det, så lämna gärna en kommentar med dina tankar ♥

 

3 Responses
  • Sofia // Hildas.se
    juni 8, 2017

    Det är så lätt att man i en ny situation tar till sig av alla andras ”regler” om hur det är. Just för att man inte vet något annat. Det kan vara ett bra sätt att börja på, men man måste hitta sin egen väg.
    Nu har jag ju inga barn själv så just föräldraskapet är inget jag kan uttala mig om, men jag tror att det är samma för alla nya roller och situationer. Ens egen situation och sammansättning av behov är unik och måste tas hänsyn till. Jag brukar ”plocka russinen ur kakan”, jag inspireras av andra och tar till mig det som passa mig och mina behov. Och det tar tid, man kan inte ha facit på en gång. Inlärning tar tid. Och det är något fint i det. 🙂

    Kram Sofia

    • paulina@gunnardo.se
      juni 19, 2017

      Verkligen! Så tror jag också att det är. Har gjort samma misstag i en helt annan roll än föräldrarollen och insåg först efteråt att jag borde hållit mig till det som var ”jag” och inspirerats mer av andra snarare än tagit till mig andras råd som om de vore sanning i den roll jag klev in i. Kloka tankar! 🙂 Kram!

What do you think?

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *